tisdag 5 mars 2013

Bo Frank verkar trött!

Han undrar i en insändare om det finns några som verkligen vill ställa upp på de politiska villkoren med långa arbetsdagar, utsatthet mot media, oklanderlig, osv osv. Listan var lång på negativa saker och man undrar om Bo Frank och hans parti verkligen tycker det är roligt längre. Kön av intresserade politiker kanske inte ringlar lång utanför kommunhuset men utanför Socialdemokraternas expedition har vi fullt med människor, unga som gamla, som vill ta på sig ett politiskt uppdrag. Glädjande nog många unga, så många att vi i Växjö har Sveriges yngsta arbetarekommun till medelåldern.

Vi drivs av engagemanget mot ett bättre samhälle för alla. Trots att vi inte uppfyller alla kriterier Bo Frank nämner så är vi många Socialdemokrater med Lotta Svanberg i spetsen redo att ta över och det senast valet 2014 eller om Bo Frank vill, ännu tidigare. Att vara politiker är tufft även som deltidspolitiker, man har långa arbetsdagar, man har relativt mot arbetstid ingen ”lyxlön” och ett stort ansvar.

Men det ger mycket ifråga om insyn, upplevelser, förståelse och framför allt, makt. En makt som man måste vara väldigt ödmjuk för man har fått och hantera den makten för allas bästa. Speciellt då som kommunpolitiker där hela kommunens bästa får gå i första hand. Jag hoppas att Bo Frank och alliansen bara har en tillfällig dipp, vi i oppositionen behöver en frisk och fräsch majoritet att opponera mot så att alternativen blir synligare för väljarna och valet lättare för väljarna 2014.


Kjell Olsson (S)

torsdag 21 februari 2013


Mina arbetsveckor (8-9) och funderingar kring dem

Efter några dåliga dagar i vinterkräksjukans tecken förra veckan är jag tillbaka igen på, något stapplande, steg. Det märks dock att det är sportlovsvecka även i kalendern. Lite lugnare tempo- skönt!
Vi har precis dragit igång årets budgetarbete, och så mycket kan jag säga att den borgerliga majoriteten, både i Växjö och i riket, har misskött ekonomin så grovt att det kommer att bli kärvt. Mycket kärvt. De fackliga organisationerna i Växjö kommun har till och med begärt möte med oss i oppositionen för att få vår syn på situationen. Vi träffar dem vecka nio.

Har också hunnit med ett studiebesök uppe på Arenasteden. Också den som inte är det minsta idrottsintresserad blir imponerad. Och det är fantastiskt med ett område där så många idrotter kan mötas, och där samtidigt både bredd och elit finns. Fick bevittna hur Lakers A-lag sprang på löparbanan i tipshallen samtligt som det spelades knattefotboll på planen, och jag tror att båda grupperna hade utbyte av varandra!
Den 20 kommer kongresshandlingarna! Då blir det till att börja läsa. Drygt 1900 motioner har en oerhörd respekt med sig!

Den 25 februari är jag ute på en förskola hela dagen och praktiserar. Jag gissar att det kommer att bli intressant och intensivt.

Vecka nio startas också Nätverk Göteborg upp. Ett nätverk för personer med stort Växjöhjärta boende i Göteborg. Stefan Edman är en av initiativtagarna.
Som vanligt varierande veckor.

Vill avsluta med att säga att jag välkomnar LUFs uttalande i flyktingfrågan. Bo Frank säger att ingen säger emot honom. Jag säger; Bo Frank hör det han själv vill höra! Det är inhumant och oansvarigt att säga att vi inte har råd att ta emot flyktingar. Växjö kommuns har havererat på grund av en usel ekonomisk politik, inte på grund av några flyktingar som behöver vår hjälp.

Charlotta Svanberg

fredag 15 februari 2013

Bostad, en social rättighet

Eftersom man i många år haft som mål att nå 100 000 innevånare i Växjö så är det märkligt att man inte bygger i en sådan takt att man kan nå det målet. Växjö är en huvudort i regionen med universitet som ett viktigt centra. Det saknas bostäder för studenter, för barnfamiljer, för ungdomar, för äldre som vill flytta från sin villa osv.

Växjö har växt sen tiden efter 2a världskriget men verkar nu gå åt en stagnation. Utan bostäder så söker sig medborgarna till andra orter och centra och Växjö tappar sin attraktionskraft och expansion. När det gäller bostäder så kan inte marknaden själv styra utan politiken måste ge förutsättningar för alla som vill bygga att kunna göra det. Villor, bostadsrätter och hyreslägenheter allt behövs för att klara bostadsförsörjningen i Växjö kommun men då måste det finnas mark att bygga på.

Att som kommun äga bostadsbolag är en viktig del i detta. En stor och stark allmännytta som kan visa vägen och vara ett föredöme för andra bostadsbyggare. Det har vi verkligen här i Växjö. Vi bygger billigast i Sverige, har en stark miljöprägel där satsningar på både småskalig som storskalig vindkraft bara är ett exempel. Även elproduktion med hjälp av solceller är en del av alternativ energianvändning som man satsar på. Låga hyresnivåer, nöjda hyresgäster och bra nivåer på underhållet är Växjöhems, Hyresbostäder och Vidingehems bra på i jämförelse med övriga Sveriges kommunala bolag. Så bra att vi i maj är värdar för SABOs (Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag) årliga konferens.

Allt detta är nu alliansen i Växjö kommun beredda att fördärva genom att slå ihop och sälja ut delar av Växjöhem och Hyresbostäder. Samtidigt i affären möjliggör man, genom detta att runda den nya lagen för allmännyttan, att plocka ut många miljoner mer än vad som lagen tillåter. Allt pga av oklara ideologiska orsaker där man inte vill att kommunen ska äga bostäder utan det sköter marknaden. Vad man missar är att de kommunala bolagen arbetar och verkar på en fri marknad där den nya lagen väldigt tydligt framhåller avkastning som ett krav.

Från vår sida är det klart, vi ska bygga mer, bättre och mer miljösmart i hela landet. Vi ska ge förutsättningar för alla som vill att göra detta både på lokal som nationell nivå. Vi vill att människor ska få välja var de vill bo och hur de vill bo. Vi vill ge hyresrätten åtminstone någon del av subventionerna som tillfaller de som själva äger sina bostäder. Allt för att skapa rättvisare ekonomiska möjligheter för byggande och renoveringar oavsett ägandeform. Vi ser boendet, ett tak över huvudet som en social rättighet inte som en marknadsfråga.


Kjell Olsson (S) framtidspartiet

tisdag 29 januari 2013

Solidaritet

Vi renoverar vår sons rum vilket gör att han sover i vårt sovrum. I morse när jag vaknade hörde jag honom sova djupt och lugnt och snarkade lite lätt. Det kom över mig en känsla av tacksamhet och glädje och jag tackade en högre makt för mina båda pojkar. Alla mammor känner inte denna glädje utan kanske mer en otrygghet och rädsla. Mina tankar går till alla familjer i Syrien där kriget gör att familjer flyr från allt. Jag läste i tidningen att av alla de som flytt landet var det 320 000 barn. Det gör ont i själen när man läser sådant. Vi måste hjälpa dem så gott vi kan, öppna våra gränser och tala om att de är välkomna, att de kan vara trygga hos oss. Jag skulle önska att även Växjös ledande majoritet tyckte samma sak.

onsdag 12 december 2012

Malin Laubers insändare om barnfattigdom



En ny rapport från Rädda barnen visar att ett av tio barn i vår region lever i fattiga familjer. Enligt Rädda barnens definition betraktas en familj med två vuxna och två barn med en sammanlagd inkomst under 20000 som fattiga. När hyra, nödvändiga räkningar o mat är betalt finns det inte mycket över för fyra personer att dela på. Det finns företrädare inom alliansen här i Växjö som vid olika tillfällen uttryckt att barn i Sverige inte lever i fattigdom, som skriver att "om en marsian se ner på jorden skulle nog inte hon betrakta något barn som fattigt i Sverige." Nu är det ju inte marsianer vi har att göra med, utan riktiga barn av kött och blod, med framtidsdrömmar, känslor och tankar.

Rädda barnens siffror är tydliga och kräver ingen vidare tolkning. 10 procent av barnen i Sydostregionen lever i en familj med pressad ekonomi och detta får givetvis konsekvenser för barnen. Barnen kan till exempel inte följa med på fritidsaktiviteter och de har alldeles för tunna vinterkläder, de känner sig allmänt utanför och stressade på grund av familjens ekonomi.

Nyligen presenterades undersökningar som visar att segregationen ökar, liksom klyftorna i samhället. I ett samhälle där invånarna känner mindre gemenskap med varandra får de också mindre förståelse för varandras situation. I ett samhälle där segregation utifrån härkomst, klass, inkomst och utbildning ökar, minskar chanserna för alla att färdas väl genom livet. Vi får ett samhälle där vissa kan ta för sig på andras bekostnad.

Socialdemokraterna i Växjö har kommit med olika konkreta förslag på hur vi kan underlätta för barn som lever i ekonomiskt utsatta familjer. Alliansen har inte presenterat ett enda förslag som underlättar för dessa barn, trots att de hävdar att de ska komma med förslag som är bättre än våra. Vi vill inte längre vänta på förslagen, barnen kan inte vänta!
De vill hellre ha nya vinterskor och lite extra mat till jul, än statligt subventionerad läxhjälp som de inte kan ta del av.
Malin Lauber (s)

fredag 23 november 2012

Mörkret sprider sig - av Anna Fransson

Ibland misströstar jag i hoppet om en bättre värld i ett Sverige där mörkret och kylan breder ut sig. Ofta undrar jag vart vi är på väg. För mig är hoppet om en bättre värld där människor hjälps åt med livets vedermödor, där alla får äta sig mätta och där ingen är för mer än någon annan en ledstjärna i mitt dagliga arbete som socialdemokratiskt landstingsråd i Kronoberg.

Jag misströstar när jag ser att 24 % av våra ungdomar är arbetslösa, och då räknas inte ens de som har ett jobb med en timma fast tid i veckan. Det är bara 10 % av ungdomarna som har heltidsjobb! Ungdomar idag är som daglönarna förr i tiden. Man ska stå med mössan i hand och hoppas att man ska få ett SMS på morgonen om att just den dagen få jobba några timmar. Hur ska de här ungdomarna kunna flytta hemifrån och bilda familj? Vad har de för framtidstro? Är det konstigt att frustrationen växer och hatbrotten ökar?
Jag misströstar när jag ser att alla inte får samma vård i Sverige idag. Vi vet att de som har bättre utbildning och högre inkomst får bättre behandling och mediciner än de med låg inkomst och utbildning.

Vi vet att de som tjänar mest har dubbelt så hög överlevnad i bröstcancer än de som tjänar minst. Alla partier i landstingsfullmäktige säger att de vill ha en jämlik sjukvård. Trots detta vill man inte göra mammografiundersökningarna billigare. När jag föreslagit att undersökningen ska ingå i högkostnadsskyddet för att utjämna skillnaderna, får jag följande svar: ”I Kronoberg har vi faktiskt 80 % täckning vid mammografiundersökningarna – och det är ju bäst i landet.”  Då undrar jag hur de borgerliga företrädarna ser på jämlik sjukvård. Spelar inte de 20 % som avstår undersökningens liv någon roll? Jag tycker att om en enda person avstår från mammografiundersökningen för att hon inte har råd, så är det en för mycket!

Jag misströstar när jag ser att många av dem som hamnat långt från arbetsmarknaden i moderaternas Sverige tvingas sälja hus och hem för att få försörjningsstöd när de blivit utförsäkrade från A-kassan eller sjukförsäkringen. Allt för att vi andra skulle få sänkt skatt.

Är det så att svenskarna har glömt allt vad solidaritet och omtanke om sin nästa betyder? Är det verkligen så att vi hellre köper en platt-TV till, istället för att betala lite mer till det som alla behöver – vården och skolan? Är det verkligen så att vi känner oss bättre om grannens barn inte får den läxhjälp de behöver, om bara jag kan köpa det till mina barn? Är det verkligen så att vi känner oss rikare i ett samhälle där gamla moster Agnes inte får hjälp att gå ut och ta en promenad?  Kan det vara detta Sverige som svenskarna önskade sig när man röstade på moderaterna i förra valet?

Jag tror faktiskt inte det. Jag tror att vi fortfarande vill att alla ska ha samma möjligheter att utveckla sig själv på sin nivå. Att alla ska ha den välfärd man behöver för att färdas väl genom livets olika skiften. Snart är det dags för julljusen. Snart är det dags för val i Sverige igen. Jag tror att det finns hopp om ett varmare och ljusare Sverige!

Anna Fransson (s)
Landstingsråd

måndag 5 november 2012

Inget förvånar en längre.,..

Nu har utbildningsministern varit i gång igen. Ett nytt betygssystem har nyligen satts i sjön och eleverna får betyg ifrån sjätte klass. Men vad får man lyssna till under hela måndagen - jo nu lägger han ett nytt förslag på att eleverna skall ha betyg redan ifrån fjärde klass.

Motiveringen är att det är viktigt att föräldrarna få veta hur eleverna ligger till. Den motiveringen, anser jag, visar enbart på att utbildningsministern okunskap om hur det ser ut och fungerar i dagens skola.

Själv fick jag betyg ifrån första klass, då förstår ni hur gammal jag är, det var dåtidens skola.
Men då fanns det inga planerade samtal med föräldrar eller kontinuerliga kontakter med desamma. Idag vet både elever och föräldrar hur eleverna ligger till och vad de behöver göra för att nå kunskapsmålen. Tror man verkligen som utbildningsminister att det är endast betygen som generera till höjda kunskapsmål, för så verkar det. Men det är ingen lösning. Det är ju att gå tillbaka 50 år. Ge barnen istället en möjlighet till inspiration till lusten av att lära sig.

Alla barn skall känna glädje inte ett misslyckade när de går hem ifrån skolan. Inga betygssystem i världen hjälper om det inte ges förutsättningar för varje elev att lyckas.

Marie-Louise Gustafsson